Oj vad jag kände igen mig i dagens krönika av Hanna Hellquist i DN!
Läs den här!
Som folk har tjatat på mig att dricka under de åren jag var total nykterist! O vilka kommentarer jag fått höra - "Det är jobbigt när du kommer hit och är nykter, gå härifrån" vad en av de elakaste!
Och så allt jag fått se och höra. Saker som ingen människa mår bra av att höra - och som förstås inte kan tas upp dagen därpå när jag sitter o undrar om hon verkligen menade att "din syster är så jävla mycket trevligare än du - mycke mer min typ" av en nära!
Så nu har jag mina regler. Regler som sprungit ur dessa situationer!
Jag går ifrån en fest innan folk blir för drängfulla - senast 02.00 helst innan! Jag dricker lite vin numera! Det är gott och trevligt och jag känner mig mer delaktig i festen. Det är verkligen ingen uppoffring utan jag tycker om det!
Jag vill inte ångra saker jag gjort, men om jag kunde skulle jag faktiskt vilja ha vissa sena nätter nykter ogjorda!
lördag 25 januari 2014
tisdag 21 januari 2014
Mellandagsrea i januari
År efter år så gör jag samma upptäckt!
Den såkallade mellandagsrean är ett påhitt och egentligen ska den heta januarirea eftersom det är DÅ man kan göra dom riktiga fynden!
Nu rear alla de stora märkena och kedjorna ut sina kläder för halva reapriset - altså 50% på 50% av ursprungspriset!
O gissa om jag hittar bra grejor! Jajamensan!
Har hittills köpt killarna varsina supersnygga byxor från danska märket Pompdelux och mig en jättesöt stickad klänning från Lindex!
För en stund sedan fick jag syn på en ursnygg jacka inne på Gudrun Sjöden för 500 kr - hade kostat 1600 kr - får se om jag inte klickar hem den också :-)
200 kr för klänningen och 150 kr för killarnas byxor! Som sagt januari är månaden man ska fynda!
Den såkallade mellandagsrean är ett påhitt och egentligen ska den heta januarirea eftersom det är DÅ man kan göra dom riktiga fynden!
Nu rear alla de stora märkena och kedjorna ut sina kläder för halva reapriset - altså 50% på 50% av ursprungspriset!
O gissa om jag hittar bra grejor! Jajamensan!
Har hittills köpt killarna varsina supersnygga byxor från danska märket Pompdelux och mig en jättesöt stickad klänning från Lindex!
För en stund sedan fick jag syn på en ursnygg jacka inne på Gudrun Sjöden för 500 kr - hade kostat 1600 kr - får se om jag inte klickar hem den också :-)
söndag 12 januari 2014
Ska mamma släcka stjärnorna?
Varje kväll sedan David flyttade in i sitt nya rum har jag ställt den frågan "Ska mamma släcka stjärnorna nu?"
Det är stjärnor som hänger i hans fönster och han svarar antingen "Ja" eller "Vänta en stund"!
Ikväll kom jag på att det är vackert på något sätt att jag går in i hans rum och släcker stjärnorna åt honom när han ska sova!
Snart ska stjärnorna packas ner med resten av julpyntet! Har lite separationsångest!
fredag 10 januari 2014
Utbränd
En person i min närhet har blivit sjukskriven - möjligen utbränd!
Det berör mig starkt, för hen har alltid varit så oerhört stabil, stresstålig och aldrig klagat på vare sig arbetsbörda eller tempo.
När en sådan sak sker tror jag alla sätter ett extra fokus på sitt eget liv - varför hen och inte jag?
Jag jobbar så sannerligen intensivt i perioder, jag tar på mig alldeles för mycket och har väldigt svårt att säga nej.
Kanske är det att jag är duktig att koppla bort jobbet hemma och att jag pyser lite hela tiden genom att jag pratar om saker som är påfrestande!
Fast jag tror inte att varken jag eller någon annan är vaccinerade mot utbrändhet, det gäller nog att vara på sin vakt och värna sin hälsa - särskilt nu när alla ska bli ännu mer effektiva så att företagen skal tjäna mer pengar ...
Jag tycker så ILLA om det som händer med mänskliga värden - det är pengar som styr och skit i resten! Om folk mår dåligt - asj ... vi anställer nån annan yngre, friskare och kör på tills hen går in i väggen ...
Så håller det på och ingen har vett att slå på nödbromsen ...
Jag skulle så gärna vilja stoppa den här onda spiralen men tyvärr tror jag att det ska till en revolution innan den går att stoppa!
Det berör mig starkt, för hen har alltid varit så oerhört stabil, stresstålig och aldrig klagat på vare sig arbetsbörda eller tempo.
När en sådan sak sker tror jag alla sätter ett extra fokus på sitt eget liv - varför hen och inte jag?
Jag jobbar så sannerligen intensivt i perioder, jag tar på mig alldeles för mycket och har väldigt svårt att säga nej.
Kanske är det att jag är duktig att koppla bort jobbet hemma och att jag pyser lite hela tiden genom att jag pratar om saker som är påfrestande!
Fast jag tror inte att varken jag eller någon annan är vaccinerade mot utbrändhet, det gäller nog att vara på sin vakt och värna sin hälsa - särskilt nu när alla ska bli ännu mer effektiva så att företagen skal tjäna mer pengar ...
Jag tycker så ILLA om det som händer med mänskliga värden - det är pengar som styr och skit i resten! Om folk mår dåligt - asj ... vi anställer nån annan yngre, friskare och kör på tills hen går in i väggen ...
Så håller det på och ingen har vett att slå på nödbromsen ...
Jag skulle så gärna vilja stoppa den här onda spiralen men tyvärr tror jag att det ska till en revolution innan den går att stoppa!
torsdag 9 januari 2014
Gjort en blogg
Igårkväll satt jag o knåpade ihop en blogg åt en kompis!
Använde samma mall som denna och tycker den blev ganska fin!
Gå gärna in o heja på Anna som tänker besegra cancern för fjärde gången!
Här är länken www.annasfuckcancer.blogspot.com
torsdag 2 januari 2014
onsdag 1 januari 2014
Nyårsdagen
Gott nytt år!
Sitter och mjukstartar året med lite frilanseri! Känns bra!
Imorgon är jag åter på jobbet och konstigt nog är det också helt okej :-) Det är väl så om man trivs med sitt jobb! Då längtar man nästan dit ibland!
Skrev en krönika före jul som jag tycker mycket om - ni som är färingar förstår - ni andra kan väl trycka på Google translate här på sidan :-)
Ein lagna til áminningar
Ì desembur 2003 sat 38-ára gamla Joyce Vincent frammanfyri sjónvarpinum og pakkaði jólagávur inn. Løtu seinni sakk hon niður í sofuna og doyði.
Ongin saknaði hana tá hon ikki kom at halda jól, ongin saknaði hana heldur tá páskini komu. Tað skuldi taka heili trý ár til hann, sum hon leigaði frá, breyt hurðina upp og fann Joyce.
Joyce búði í London og nú er ein filmur gjørdur um hennara løgna lív har gamlir vinir sita sum spurnartekin. Hvussu kundi hetta henda? Hvar er heimurin ávegis? Hví saknaði ongin av okkum Joyce?
Hetta kann ikki henda í Føroyum hugsa tit sikkurt! Og nei, eg vænti faktiskt ikki at hetta kann henda í Føroyum sum nú er. Tí er tað nakað, sum er jaligt við Føroyum so er tað at fólk duga rættiliga væl at síggja hvørt annað.
Men samstundis haldi eg at vit skulu lata hennara lagnu gerast ein áminning. Tí hendan tíðin vit liva í, har "selfie" og statusar á Facebook er tað, sum tekur nógv av okkara tíð og egoi er meiri dyrka enn nakrantíð so er vandi fyri at vit ikki hugsa um tey, sum kanska ikki hava so nógva familju og vinir rundanum seg.
Ongin helt at Joyce Vincent var einsamøll, hon goymdi tað við einum smílandi andliti, vøkrum klæðum og eini sjarmerandi medferð.
Tey sum eru einsamøll skammast yvir sína støðu, og tað ger tað oftani bara verri.
Tí er ábyrgdin eisini okkara at síggja okkara medmenniskju og bjóða teimum inn í felagskapin. Ein heilsan frá tær er kanska júst tað tey hava brúk fyri hesi jólini.
Gleðilig jól!
Några sidor jag gjorde till jultidningen på Färöarna!
Sitter och mjukstartar året med lite frilanseri! Känns bra!
Imorgon är jag åter på jobbet och konstigt nog är det också helt okej :-) Det är väl så om man trivs med sitt jobb! Då längtar man nästan dit ibland!
Skrev en krönika före jul som jag tycker mycket om - ni som är färingar förstår - ni andra kan väl trycka på Google translate här på sidan :-)
Ein lagna til áminningar
Ì desembur 2003 sat 38-ára gamla Joyce Vincent frammanfyri sjónvarpinum og pakkaði jólagávur inn. Løtu seinni sakk hon niður í sofuna og doyði.
Ongin saknaði hana tá hon ikki kom at halda jól, ongin saknaði hana heldur tá páskini komu. Tað skuldi taka heili trý ár til hann, sum hon leigaði frá, breyt hurðina upp og fann Joyce.
Joyce búði í London og nú er ein filmur gjørdur um hennara løgna lív har gamlir vinir sita sum spurnartekin. Hvussu kundi hetta henda? Hvar er heimurin ávegis? Hví saknaði ongin av okkum Joyce?
Hetta kann ikki henda í Føroyum hugsa tit sikkurt! Og nei, eg vænti faktiskt ikki at hetta kann henda í Føroyum sum nú er. Tí er tað nakað, sum er jaligt við Føroyum so er tað at fólk duga rættiliga væl at síggja hvørt annað.
Men samstundis haldi eg at vit skulu lata hennara lagnu gerast ein áminning. Tí hendan tíðin vit liva í, har "selfie" og statusar á Facebook er tað, sum tekur nógv av okkara tíð og egoi er meiri dyrka enn nakrantíð so er vandi fyri at vit ikki hugsa um tey, sum kanska ikki hava so nógva familju og vinir rundanum seg.
Ongin helt at Joyce Vincent var einsamøll, hon goymdi tað við einum smílandi andliti, vøkrum klæðum og eini sjarmerandi medferð.
Tey sum eru einsamøll skammast yvir sína støðu, og tað ger tað oftani bara verri.
Tí er ábyrgdin eisini okkara at síggja okkara medmenniskju og bjóða teimum inn í felagskapin. Ein heilsan frá tær er kanska júst tað tey hava brúk fyri hesi jólini.
Gleðilig jól!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)