Göteborg - porrummet och så lite Minecraft

Senaste dagarna har jag varit nere i Göteborg med jobbet på årliga TUR-mässan! Kul och arbetssamt är det! Och för en småbarnsmamma ska man inte sticka under stol med att det är lite skönt att slippa hämta-lämna-lägga-laga-mat i två dagar!

Idag - lördag - gjorde jag nåt så ovanligt som att sticka iväg med killarna före lunch på en utställning!

Det är utställningen Blockholmen som är uppbyggd av spelet Minecraft! Roligt för både mig och kidsen!

Resten av helgen vill jag verkligen ta det supersoft! Måste hinna ikapp mig själv lite!

Vår underbart stora monter i år nere på TUR var alldeles perfekt när vi hade vårt traditionella vimmel för Travel News alla kompisar.

Mitt rum på Hotel Avalon! Fatta vad förvånad jag blev - rund säng ... och rumsnummer 69! Hotellchefen berättade att tanken är att rummet som ligger allra längst bort i korridoren - altså mitt - skulle ha något särskilt och det blev då en rund säng :-) 

Däruppe mellan tornen ser ni en galen norrman som går på lina! Kan säga att innan jag såg hans säkerhetslina var jag rejält nervös! Vilken galning!

Blockholmen är ett paradis för spelgalna kids och nyfikna föräldrar! 

Det här gick jag igång på! Man fick rita sin egen gubbe som sedan scannades in till en minecraft-gubbe! Killarna som ju är födda in i den digitala eran ryckte lite på axlarna åt min hänförelse ...

Kvinnorna på omslagen

Min kompis Petra ställde precis frågan på sin blogg om vi vill se normalviktiga kvinnor på omslagen - läs inlägget här!

Tydligen tror inte många det och jag är lite - bara lite - benägen att hålla med!

Den här tidningen nedan - PTKvinna har jag tittat på många gånger i tidningsstället och tänkt "Den borde jag köpa - om så bara för att stödja en tidning som har en "normal" tjej på omslaget! Och det tänker jag göra också!

Men omslaget är så fult gjort! Bara för att en tjej ser normal ut så behöver man inte kasta omkull alla vedertagna knep för hur en person ser bra ut på ett omslag ... eller? Lite smink, en lite snällare bakgrundsfärg, en snyggare topp och kanske ett eller två smycken skulle ha gjort susen på den här fina tjejen!

Vardagarna

Ni har säkert märkt det - jag skriver absolut mest om det vi gör på helgerna!

Mest därför det är då roliga saker händer och också därför att jag då har tid att reflektera!

Vardagarna är späckade - som för alla barnfamiljer!

Därför blir jag så förbannad när medier, både sociala och traditionella sådana fylls av anklagelser mot småbarnsföräldrar - vi surfar för mycket, vi curlar för mycket, vi jobbar för mycket, vi tittar i våra Iphones för mycket ...

VI DUGER FAN ALDRIG!

Och alla som är inne i det här ekorrhjulet vet att de flesta av oss gör så gott vi förmår utifrån de förutsättningar vi har!

Idag fick jag en hint om att en ändring på jobbet kan komma att innebära stora problem i vår familjelogistik - och jag blir förtvivlad - för det finns inte så stora marginaler. Vi har ingen backup-plan som står och väntar om vi inte får ledigt! Vi har aldrig barnvakt - vi har inga mor- och farföräldrar som tigger om att ta hand om våra barn! Vi måste fixa det själva!

Så idag orkar jag inte ett ord till om att vi föräldrar inte duger! 

Snart 20 år!

Det är så ofattbart att du varit borta i 20 år!

Om två år har jag levt lika länge med dig som utan dig!

Jag var 22!

Jag har blivit vuxen på dessa 20 år. Jag trodde jag var vuxen när du försvann, men oj vad fel jag hade! Kanske vuxen i myndigheternas ögon, men inte i själen!

Jag var tvungen att hitta min egen väg, när du inte var där och höll mig i handen mer.

Vägen har varit knölig ibland och som en räckmacka ibland.

Jag hade behövt dig att hålla mig i handen!

Men du är här!

I min själ finns dina råd, dina tankar och din livsglädje kvar!

När vägen är för krånglig tänker jag på vad du skulle sagt!

När den är enkel hoppas jag du tittar ner och ler mot mig!

Älskar dig mamma!

Nu och för alltid!

Det här med slalom

Det var sportlov förra veckan så vi har varit en sväng till Romme och åkt skidor!

Det är trevligt, vi åkte med familjen Winnberg och passade även på att hälsa på våra Borlänge-kompisar Alice och Anders!

Barnen har roat sig och blivit ännu duktigare på att åka utför - värre är det med mig!

Jag vet inte vad jag gör för fel, men för mig är slalom förknippat med smärta, kramper och skakiga ben.

Jag har ändå åkt rätt så regelbundet i typ 15-20 år så nåt borde jag väl ha lärt mig eller? Men det känns inte så, jag hasar och plogar och mina skidor är allt annat än paralella som de ska vara!
Nästa gång vi åker till fjällen tänker jag  boka en skidlärare - first thing!

Sen så borde jag också satsa på egna pjäxor eftersom jag i regel får byta minst en gång innan jag hittar rätt storlek på fot och vad!

Ni hör - jag är lite trött på slalom just nu! Även fast jag tycker det är en oslagbar familjegrej att göra! Aldrig är barnen så lyckliga som när vi alla susar ner för backen - och de märker att vi föräldrar är både klumpigare och osäkrare än de är :-)

 Skidskolebarnen gör sig i ordning!

 Julian på väg till liften!

Snygga Sofia och Mattias - backens fantomer :-)