Julian mådde bra när han steg upp på morgonen, pigg o glad som vanligt, men vid lunch började han blöda näsblod!
Vi är vana vid hans näsblod så vi fortsatte med dagens planer.
I båten till Mykines började han åter att blöda och då fick jag en magkänslan att nu borde vi gå i land ... Men jag blundade för den känslan och körde på ... tyvärr
När vi kom till ön sprang han pigg efter sin pappa och David upp för de många trapporna ... Halvvägs bröt han ihop och Kristian fick bära honom! Jag stod då nere på bryggan och vaktade vårt bagage som skulle fraktas upp før den branta backen.
När jag några minuter senare kommer upp ser jag en helt fruktansvärd syn - Julian har tappat all färg i ansiktet, han är gul/blå och jag får fullständig panik!
En läkare kommer snabbt till oss och hans fru som är sjuksköterska - vi bär Julian med huvudet lågt så han ska återfå medvetande - han vill somna men vi klappar o väcker honom!
Helikopter blir beställd men det tar en evighet (i min värld) - till slut kommer helikoptern och vi åker alla med! Julian har då piggnat till o sitter själv med en klubba o tuggar!
I helikoptern brast det för mig - eftersom jag då vågade tro att det här skulle ordna sig ...
I Torshavn väntade ambulans och vi fick direkt komma in på barnavdelningen där han blev undersökt! Ett svimningsanfall till hände där, men han repade sig fort!
Vi blev inlagda, och fler tester togs!
Natten var orolig men Julian sov gott!
Älskade pojken vaknade frisk o pigg och vi blev utskrivna!
Varför detta hände vet vi inte - näsblod i samband med stress och trötthet gissar läkarna (3 stycken)!
Nu fortsätter semestern här på öarna och förhoppningsvis blir den betydligt mindre dramatisk i fortsättningen!
