Minnen av underbara stunder med mamma, sömnlösa kvällar, funderingar och lekar som ägde rum inne i dessa rum!
Jag blir nästan tårögd av hur fint det känns och hur mycket det här huset betyder för mig!
Det är det sista som är kvar av mamma, min barndom och min tid i Sörvåg på många sätt.
Jag brukar annars vara duktig på att predika att man inte ska fästa sig vid ting eller hus - men det här huset är speciellt!
Det finns inte en krok där man inte har något minne ifrån - både nya och gamla!
En tanke jag tänker flera gånger per dag när jag är här är "Undrar vad mamma sagt om hon sett/hört det här ..." För hon känns så närvarande här - inte på något spökaktigt sätt utan bara i mina tankar och i golvet, skåpen, heltäckningsmattan, toaskåpet, tavlorna och orgeln.
Nu sitter jag i soffan i vardagsrummet och skriver och just ropade David från mitt gamla rum att han vill ha en godnattkram - känns bekant på väldigt många sätt :-)
