Idag hade jag EN HEL TIMMES EGENTID som förstås användes till favoritsysslan - springa i butiker!
MEN jag köpte inte EN endaste pinal. Tankar som: "Nej, vi har ju så det räcker hemma" och "Nej, den här blir för tung att släpa på hela vägen hem" malde i mitt huvud!
Detta är som ni förstår väldigt oroväckande - sådana tankar som de ovan har nämligen ALDRIG stoppat mig förut!
Ett annat tecken på min annalkande ålderdom är när Kristian igår visade mig en klocka han tänkte köpa för 2500 kr! Jag sa inte "WOW va snygg" utan tant kommentaren "OCH vad ska du ha en så dyr klocka till?"
Förstår ni min oro?
