torsdag 22 november 2012

Rymmaren

Jag är förkyld och snuvig men bestämde mig ändå för att gå på jobb idag!

Julian trallar på som han brukar i hallen och säger "Mamma idag ska jag gå själv till dagisen ..." jag svarar "neeeej då det får man inte - tänk vad fröknarna skulle bli förvånade då du dyker upp där själv ..."

Sen går jag in på toan och fixar det sista och inser efter en ganska så liten stund att det är ovanligt tyst.

Till min fasa upptäcker jag att Julian är inte där. Jag låser snabbt, springer ner genom trapporna och hoppas att han står där - men nej han har öppnat den tröga dörren också och tagit sig ut.

Jag tar trapporna ner för Himlabacken och ser en dam stå nere på parkeringen. Hon tittar på mig och jag ropar - "HAR DU SETT ETT LITET BARN?"

"I saw a little boy running, it looked so weird so I reacted" säger hon på engelska.

Jag tackar min lyckliga stjärna och springer vidare förbi bussar o bilar och halvvägs upp för backen ser jag Julian i FULL fart uppför ...

LYCKA - när jag ser honom - fast han var förstås inte så glad utan skitförbannad för jag faktiskt sagt att han fick gå själv ...

Ojojoj! Vilken morgon!

Fick honom sedan att förstå att det INTE är okej att gå själv till dagis. Inte ens David får ju gå själv! Hoppas att det gick in ;-)

Slutet gott allting gott!