Jag fick mig en liten tankeställare! Jag hatar att bråka, fast det är verkligen nödvändigt ibland.
Både i relationen, med sina barn, på jobbet - ja faktiskt överallt!
De människorna jag har bråkat mest med är helt klart dem jag älskar/älskat mest!
Sen finns det förstås också dom där bråken som är helt onödiga, destruktiva och nedbrytande! Har ägnat mig åt sådana också tyvärr!
Numera bråkar jag inte en bråkdel av det jag gjorde som tonåring och 20-nånting! Jag har lugnat ner mig och lärt mig att välja mina krig! Vissa människor är det inte lönt att bråka med, så är det bara! Fast det kanske är de som skulle behöva höra ett sanningens ord då och då!
