tisdag 1 oktober 2013

Näsan ovanför vattenytan

Ni kanske känner igen känslan. Man trampar vatten och kämpar, kämpar, kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan och YES man klarar det! Men sen när kroppen kommit en bit ovanför vattnet, kommer nån utomstående och trycker ner dig - och det enda som är kvar är nästippen - som kippar efter andan!

Så kan man tyvärr beskriva mitt liv senaste veckorna - jag har kämpat med tre deadlines i september, plus att jag varit sjuk, haft sjuka barn, frilansat och sen allt det andra vanliga.

Och jag har grejat det!

Men idag fick jag reda på att jag inte varit tillräcklig ändå - och det fick mig att bokstavligen sjunka. För jag har ju kämpat så! Och det blev ju bra! Men timmarna har inte blivit tillräckliga - jag borde ha suttit mer på kontorsstolen - borde ha hämtat senare - borde ha skrivit timmarna på något annat sätt!

Så nu kippar jag! Jag sprattlar med benen - för jag vill ju inte ge upp - vill vara den där duktiga flickan som klarar allt och tar motgångar med en axelryckning!

Jag kämpar - men jag vet inte hur länge till jag orkar kämpa så hårt!