Det berör mig starkt, för hen har alltid varit så oerhört stabil, stresstålig och aldrig klagat på vare sig arbetsbörda eller tempo.
När en sådan sak sker tror jag alla sätter ett extra fokus på sitt eget liv - varför hen och inte jag?
Jag jobbar så sannerligen intensivt i perioder, jag tar på mig alldeles för mycket och har väldigt svårt att säga nej.
Kanske är det att jag är duktig att koppla bort jobbet hemma och att jag pyser lite hela tiden genom att jag pratar om saker som är påfrestande!
Fast jag tror inte att varken jag eller någon annan är vaccinerade mot utbrändhet, det gäller nog att vara på sin vakt och värna sin hälsa - särskilt nu när alla ska bli ännu mer effektiva så att företagen skal tjäna mer pengar ...
Jag tycker så ILLA om det som händer med mänskliga värden - det är pengar som styr och skit i resten! Om folk mår dåligt - asj ... vi anställer nån annan yngre, friskare och kör på tills hen går in i väggen ...
Så håller det på och ingen har vett att slå på nödbromsen ...
Jag skulle så gärna vilja stoppa den här onda spiralen men tyvärr tror jag att det ska till en revolution innan den går att stoppa!
