Oftast skriver jag om saker som berör mig på något sätt, ibland om barndomsminnen, ibland om politik och ibland om helt meningslösa saker som ett hål på en strumpa.
Den här veckan är jag modig! Jag skriver nämligen om vikten av att inte skämmas om man lider av psykiska besvär! Jag har gått och burit på den här krönikan länge, men nu kändes det som det var dax att vädra den. En anledning är att ämnet har varit mycket framme på Färöarna på sistone och sen också att jag känner mig redo!
Det behövs pratas mer om psykiska åkommor, både i Sverige och på Färöarna! Vi behöver komma till en punkt där ångest, depressioner, utbrändhet kan bli lika "accepterat" som en förkylning eller en influensa!
Jag brinner verkligen för att alla som behöver hjälp ska få den, utan att skämmas för det! Därför skriver jag det både här och i Sosialurin!
Jag har haft och har delvis ibland fortfarande problem med generaliserad ångest - jag har haft kontakt med en psykolog (har kvar numret om nån vill ha det) - jag tycker det var bland det bästa jag gjort att våga söka hjälp när jag behövde det!
