Det kommer sådana dagar, då tempot sänks och kroppen inte riktigt vill vakna! Då vill tårarna också komma fram!
Min omgivning frågar - varför gråter du? Och jag har i regel inget svar! Jag bara låter tårarna rinna, precis som jag låter skrattet klinga!
Jag är båda sidor, både väldigt ledsen och väldigt glad! Utåt är jag mest glad! Men mörkret bär jag med mig! Sorgen över en mamma som lämnade mig alldeles för tidigt och det andra som vi alla människor bär med oss - vissa på ytan andra djupt under!
Det som är så skönt med att bli äldre är att jag numera vet att de här mörka dagarna vägs upp av sol och ljus! Jag ska bara tillåta mig att känna lite mörker så lättar det!
Så nu torkar jag tårarna - går ut och rensar lite ogräs och njuter av sommaren!
Lev väl kära vänner!
