I förrgår kom min kollega in på jobbet o berättar att en av hennes sons arbetskompisar - 22 år hade tagit livet av sig!
Jag blir så ledsen!
För jag vill att någon ska säga till dom här unga människorna att livet kommer bli bättre - det är inte tjohej och jättekul att vara tonåring alla gånger - det är tufft och känslosamt och så har man så lite livserfarenhet så alla funderingar blir bara svarta ... eftersom de inte vet att det blir enklare sen ...
Min tonårstid var verkligen en salig blandning av svart och vitt - jag hade min församling och min tillhörighet - den var guld värd! Men jag hade ändå behövt någon som ibland viskade i mitt öra - "ha kul Inna - livet är inte så allvarligt som du tror"!
Självmord bland unga är en vidrig pest - dessa unga människor med hela livet framför sig - så jäkla onödigt att de bara väljer bort allt!
Vill göra nåt - vill hjälpa ...
