Kampen belyses ur olika perspektiv - de som inte KAN få barn pågrund av medicinska orsaker, de homosexuella och de som inte har nån partner.
Efter att vi fick David var det som kampen för att få honom var bortblåst. Glömd! Utomkvedeshavandeskap, provrör, sprutor och dyra behandlingar fanns inte mer.
Ibland tittar jag upp på Sophiahemmet när jag kör förbi och tänker på allt som hände där, men mest är det bara känslan av "Där blev David till" som finns kvar.
Jag är så glad att vi gjorde det - att vi verkligen gick den där extra milen för att få barn, för inget har berikat mitt liv så mycket som mina guldklimpar!
Att sedan Julian kom som en kanonkula från ingenstans var förstås underbart ... och omtumlande! Det var lixom meningen att livet skulle vara lite mer förutsägbart än så här tyckte jag ibörjan när provstickan visade på plus!
Kvinnor som har valt bort barn vet tyvärr inte vad dom missar! Jag tycker synd om dom eftersom jag inte tycker att livet vore fullkomligt utan barn. Men vi är ju olika!
Nu ska jag gå o pussa på mina godingar!
