Nu har jag en av direktörerna på banken som granne här på stugan. Vi umgås inte men jag ser honom i bilen ibland, och varje gång blir jag åter städerskan som plockade upp hans och de övriga karlarnas kaffekoppar som de inte ens kunde ta till diskbänken själva! Alla kvinnorna gjorde det!
Jag blir irriterad på mig själv att jag automatiskt slår ner blicken när jag möter honom! Varför gör jag det? Han är (eller åtminstone var) ju bara en sketen liten mansgris!
