Men självklart gör det också ont att dra upp rötterna.
Sån ångest jag haft för den här Färöarna-flytten ... hela våren har varit en förträngnings period eftersom det gör ju så ont att säga hej då - om så bara för några månader.
Egentligen är det ofattbart att jag nånsin tagit mig ur min hemby Sörvåg - jag är ju så hemkär. Men just den - KÄRleken var det som fick mig att sätta rötter någon annanstans. Mina egna rötter tillsammans med hans grodde sig ganska så starka därborta.
Nu har vi gemensamt slitit upp dom och håller sakta men säkert på att sätta nya här. Det är inte helt enkelt, men förhoppningsvis lär det oss nåt. Antingen att man ska låta bli att riva upp rötterna eller att det visst går att få en blomma att trivas någon annanstans än där ursprungsroten sattes.
Den som lever får se!
