Just nu sitter jag vid min systers köksfönster med utsikt över hela Sörvág - fjärden, fjällen och och dom gröna vidderna med gräs.
Här är jag uppväxt och här slappnar jag av. Finns ingen stress i detta samhälle på cirka 1000 personer.
Har just varit till min mammas grav, lika sorgligt som vanligt! Svårt att få barnen att förstå att här vilar deras mormor! För dom är det en sten med lite blommor kring.
Så många människor man känt och haft runt omkring sig vilar i kyrkogården här. Underlig känsla att se deras namn på en gravsten.
Vi ska vara här i Sörvági nu några dagar, hälsa på kompisar och släktingar.
Kanske hjälpa pappa lite med huset och den långhåriga gräsmattan!
